Mitt hockeyintresse har jag fått genom min släkt som har varit hockeytokiga i alla år. Jag har haft ett intresse för sporten så länge jag kan minnas och mina tidigaste hockeyminnen har jag från säsongen 05/06 när min pappa tog med mig på matcher i dåvarande Cloetta. Jag skulle säga att det var då mitt hockeyintresse startade på riktig. När jag var några år äldre utövade jag också hockey själv. Jag spelade från att jag var ungefär nio år gammal och höll på i fem år. Efter det vet jag inte riktigt vad som hände. Jag tyckte väl att det blev för jobbigt att spela och jag tyckte att det var roligare att kolla. Under den här perioden hade min far Business Club, det kan man säga var som ett säsongskort och jag följde alltid med på alla matcher. Jag kan inte minnas någon period i mitt liv som jag inte har varit intresserad av hockey men det här riktiga LHC intresset kom då säsongen 05/06 när jag på allvar började följa lagets matcher. Sedan är jag inte så jättegammal heller så hockeyintresset kan man säga att jag har haft hela mitt liv.
Mitt bästa LHC minne är svårt att komma på bara sådär och vissa minnen är kluriga att sätta känslor på. Båda finalerna är iallafall två starka minnen. Jag kommer ihåg att jag satt där både 07 och 05 och bröt ihop båda gångerna vi förlorade finalerna. Utöver det är det starkaste minnet som jag har när vi slår ut HV i kvartsfinalerna två år i rad. Det är det minnet som jag tydligast kommer ihåg hur jag kände, jag kommer precis ihåg hur lycklig jag var. Annars har jag inte hunnit vara med om så många minnen än med tanke på min relativt unga ålder. Min förhoppning är att vi tillsammans ska skapa fler härliga minnen som man senare kommer kunna berätta för sina barn. Ytterligare en match som jag mycket väl kommer ihåg är matchen hemma mot HV71 när vi vann i sudden i en av kvartsfinalerna. Jag minns känslan av att hela arenan sprängdes och de bilderna bär jag med mig. Jag tror att det var Hjalmarsson som gjorde det avgörande målet och jag var självklart på plats. Det är ett fantastiskt härligt minne.
Likt som många andra supporter har även jag några favoritspelare som jag tycker har varit lite extra underhållande att titta på under åren som jag har följ LHC. Till skillnad från många som gillar att kolla på grovjobbande lagspelare så gillar jag individuellt skickliga spelare och målgörare som gör skillnad för laget. Tidigare när Hlavac spelade här var han en sådan spelare och just nu är Broc Little min favorit. Broc och Lavars är favorit för att de är otroligt underhållande och roliga att kolla på. Jag tror att jag uppskattar att se de där tekniskt skickliga spelarna eftersom, tro det eller ej men, jag var under de år som jag själv var aktiv en ganska teknisk spelare. Så intresset av skills och tekniska färdigheter kommer nog till stor sannolikhet därifrån sedan gillar vi alla att se sköna mål.
Säsongskort har jag försökt att ha alla år men det har varit lite från och till. Nu har jag haft säsongskort två år i rad men i övrigt har det blivit någon säsong här och där på grund av jobb och skola. En av anledningarna är att jag kanske inte alltid har haft råd eller tid men jag skulle uppskatta att jag haft säsongskort i ungefär sex år. Inte i rad men totalt under mina år som supporter.
Anledningen till att jag tecknar säsongskort är dels min lathet, att jag helt enkelt tycker att det är väldigt skönt att ha sitt kort och bara kunna gå in i arenan. Sedan är hockey en så pass stor del av mitt liv så jag vet att jag kommer att gå på i princip alla matcher och speciellt nu när jag blivit klackledare. Då måste jag nästan gå på matcherna. Men det som gör att jag vill gå dit är för att hockeyn har blivit som min livsstil. Jag planerar i princip livet efter hockeyn. Jag planerar till exempel jobbet efter hockeyn och inte tvärtom, jobbet och såna där andra viktiga grejer kommer nästan i andra hand. Klackledare gör jag först och främst för skojs skull men det är klart att det följer med ett ansvar och det krävs en hel del både vad gäller tid, planering och engagemang för att få till det bra. Jag håller till exempel på att söka jobb i detta nu men då tar jag med att jag helst inte jobbar kvällar för att jag har hockeyn kvällstid. Sedan att åka med på en massa resor kanske inte är det bästa när man försöker jobba på sidan om men det gjorde jag rätt mycket i vintras iallafall. Bortamatcher och resor är även som klackledare helt fritt om man vill åka eller inte men jag åker gärna på bortamatcher. Ibland kan det nästan vara roligare än hemmamatcher. På ståplats blir man som en enda stor familj, jag har fått väldigt många nya vänner sedan jag började stå i klacken. Väldigt mycket på senare år och det blir ännu mer när man åker iväg på bortamatcher. Under dessa resor åker vi oftast i en mindre grupp och det blir att den gruppen håller ihop. Att den gruppen dessutom älskar samma lag allihop bidrar till att det blir en väldigt härlig och speciell känsla. Det kan jag varmt rekommendera för er som inte har varit iväg på någon sådan resa än för det är otroligt skoj. Jag kan tänka mig att det är roligt för spelarna också när det kommer lite publik som hänger med på bortaresor.
En bortaresa som jag speciellt kommer ihåg var när jag var mindre och min farsa var med och sponsrade lite. Genom det fick jag möjlighet att hänga med på en bortamatch och flyga med laget. Då var jag i den här åldern då man vill ha autografer av spelarna och jag bara darrade av spänning och nervositet. Jag kommer ihåg att jag satt bredvid storspelaren Majesky, det här var säsongen 07. Jag tyckte att det var så sjukt häftig så jag satt bara och skakade i bussen när vi var på väg till arenan. Det tyckte jag var en häftig resa och den kommer jag nog aldrig glömma. Första resan med White Lions tyckte jag också var en grymt häftig resa. De här borta resorna är något extra, när jag får veta att jag skulle få åka med på en resa ser jag fram emot det i flera veckor innan.
Min relation till Cluben skulle jag beskriva som en livsstil. Jag ser LHC lite som en livspartner fast det inte är någon levande varelse. Jag anpassar mitt liv efter Cluben och jag har så pass starka känslor för LHC att resultatet på matcherna speglar mitt humör. Går det dålig för laget mår jag dåligt och går det bra är jag glad. Jag skulle kunna beskriva min relation till Cluben som ett förhållande. Likadant i frågan om vilka känslor som väcks hos mig när jag hör LHC så beror det på om jag hör det när vi leder med 5-0 eller ligger under med 0-5. När jag vid några tillfällen under föregående säsong tänkte på LHC så var det vissa gånger kopplat till lite ångest men annars så är LHC något som jag värnar väldigt mycket om och som jag känner att jag vill försvara. Till Exempel om personer säger något negativt om LHC hamnar jag direkt i läget då jag vill försvara Cluben och ta hand om föreningen. Känslan jag har för LHC är en stor kärlek helt enkelt, så ordet som jag framförallt söker är nog kärlek.
Min favoritplats i arenan är i buren på ståplats där jag står just nu. Det är ett intresse som jag har just nu. Sedan kanske inte klackledare kommer vara mitt intresse och min favoritplats i arenan för resten av mitt liv, men nu är det ett starkt intresse och det är där jag vill stå. I mitt jobb som klackledare ser jag inte matcherna till hundra procent alltid utan min uppgift är först och främst att få fart på klacken och få dem att stötta laget. Det är mitt jobb och mitt sätt att stötta. Vissa är där och visar sitt stöd genom att gå och kolla på matcherna och köpa biljetter men jag stöttar på mitt sätt genom att stå och hetsa på folk för att få dem att skrika. Att leda en klack på det sättet är någonting som jag tycker är faktiskt kul och som jag trivs väldigt bra med och därför är buren på ståplats min favoritplats.
Vilka människor som jag har runt omkring mig är också jätteviktigt och en stor anledning till att jag trivs så bra på ståplats. Jag tycker att det är en väldigt familjär tonalitet på ståplats, det är lätt att komma in i gruppen och man känna sig välkommen. Jag och kompisar planerar ofta veckorna efter matcherna för att kunna gå dit tillsammans. Hade jag inte haft den gemenskapen hade det inte alls varit lika kul. Sedan om man har samma intresse så blir det ganska automatiskt att man gillar att umgås med varandra. Kompisarna kommer lite på köpet när man ser alla matcher på plats i arenan.
Inför den kommande säsongen hoppas jag på att vi ska få ihop laget tidigt. Min förhoppning är att vi ska får börja vinna fler hockeymatcher och att vi tar oss till slutspel. Jag hoppas på att vi den kommande säsongen kan vara med att slåss om en semifinal och en finalplats. Får vi ihop laget och helheten så tror jag absolut att det är möjligt. De senare åren har det har blivit mycket bättre stämning kring matcherna och en bättre uppslutning av folk trots resultaten. Därför tror jag att om resultaten börjar gå vår väg kommer det bli riktigt bra.
Till sist skulle jag vilja rekommendera er som inte har säsongskort att skaffa det. Har man tillräckligt med intresse och känner sig lite sugen att kolla på hockey, vilket vi alla känner lite extra mycket nu under virus tider, tycker jag att du ska teckna ett kort. Faktum är att jag tycker att det är viktigt att nämna att man inte behöver ha varit hockeygalen och följt hockey i flera år för att skaffa ett säsongskort. I många fall föds och växer ett intresse av att man tecknar ett. Känner du ett intresse och kanske har funderat på att börja kolla på mer hockeymatcher så rekommenderar jag att man gör det för att boosta intresset. Min förhoppning är att alla andra där ute ska får känna den passionen, kärleken och glädjen som jag har för LHC och sporten ishockey. Att ha ett kort gör det också så mycket smidigare att ta sig till matcherna eftersom allt redan är betalt och ordnat, det enda du behöver göra är att ta dig till ishallen. Med ett säsongskort är dessutom platser till eventuellt slutspel säkrat och oavsett tid på året så är hockeyn bäst när du ser den live i arenan. Den känslan, atmosfären och gemenskapen som blir på matcherna är omöjligt att få om du inte är på plats. Dessutom tycker jag inte att man ska vara så försiktiga, vissa av oss svenskar är lite rädda för att prata med okända människor och lite passiva när det kommer till att knyta band med nya människor. Men genom att skaffa ett säsongskort på ståplats och var inbjudande till att ta kontakt med människorna runt omkring så vågar jag nästan lova att du kommer skapa nya starka vänskapsband och att du kommer känna den helt otrolig gemenskap som jag har turen att känna varje match.
