Anders, hur har du kommit fram till det här beslutet?
– Det är dags helt enkelt, både för klubben och för mig själv. Jag landade här i Linköping och LHC den 5 augusti 1988. För någon månad sedan var det 30 år sedan!
Efter spelarkarriären så har jag de senaste 20 åren varit i ledande ställning i klubben, som sportchef, styrelseledamot, vice Klubbdirektör och Klubbdirektör/VD. På den tiden får man en känsla för klubben som är större än en själv. Det är dags att ta klubben till nästa nivå. Samtidigt vill man ju blicka tillbaka på sitt eget liv. Ska jag hinna med att göra något annat alls så är det nog dags.
Och tillfället är kanske aldrig bra, men nu är det bästa tänkbara – en ny utvecklingsorienterad styrelse, det är tidigt på hösten så att en ersättare hinner komma in ordentligt innan nästa säsong.
Vi spelade SM-final med damerna i våras, två av juniorlagen spelade om medaljer i slutspelet och nu i inledningen så är vi serieledare både med herr och J20 samt att damernas är på väg uppåt med sin tredjeplats. Det skulle vara värre att ta beslutet om vi låg i botten och ses som en som lämnar skeppet i en svår tid.

Vad ska du göra istället?
– Ingen aning! I ett så publikt jobb som jag har kan man inte söka andra jobb innan man meddelar sin avgång. Det går inte, information sprids alldeles för snabbt idag. Men jag ska nog hitta något utmanande där jag kan göra nytta.
Våra Nöjd-medarbetar-undersökningar och lokala fackmöten visar i alla fall att ledarskap i någon form absolut verkar fungera bra. Sedan i hockeyns värld så kanske Nöjd-kund-undersökningen inte alltid är på topp…. Men det beror ju naturligtvis på att jag bara har en semifinal och tre kvartsfinaler med herrlaget under min VD-tid, vilket Linköping ser som en stor besvikelse. Med damerna har vi ju två guld och jag hann även med guld med LFC när jag var ansvarig där. Båda dessa var dessutom en resa från nybildande till SM-guld. Men för den stora allmänheten är det bara herrarna som räknas….
Jag har ju med min skolbakgrund också jobbat som ingenjör i tio år och även där med olika ledarroller. Samt ett par år som projektledare och företagsrådgivare i näringslivet. Så det känns som om möjligheterna är stora, jag kommer att klara mig bra.
Först så kommer jag att jobba på som ingenting har hänt – det är utmaningar inom LHC varje dag!
Men styrelsen behöver tid på sig att hitta en ersättare så därför är det viktigt att de får börja jobba med det. Jag står givetvis till tjänst även där, men för klubbens bästa ska de ju helst inte hitta en synonym till mig….

Vad tar du med dig för minnen i dina LHC-roller?
– Hallå, det är för tidigt! Jag ska köra på ett tag till. Men generellt är det ju människorna. Helt fantastiskt vad vi har åstadkommit egentligen. Platsen i SHL, nya arenan, finalerna, resan med damerna. Fem SM-guld, vilket var helt otänkbart när jag kom till klubben. Sedan är jag stolt över vår akademi, från köpelag till en av Sveriges bästa föreningar på att utveckla talanger. Att vi har NIU-gymnasium både för pojkar och flickor. Och allt detta i en stad som innan ansågs vara befriad från idrottskultur. Det är främst alla duktiga människor och ledares förtjänst, men jag har väl inte förstört för dem i alla fall. Självklart minns jag också tyvärr tuffa tider där vi i två omgångar tvingades säga upp ganska mycket personal. Såklart extremt tråkigt men ingår i rollen.

Vad händer nu?
– Vi jobbar på som vanligt! Det viktigaste för mig nu är att klubben blir bättre, fortsätter vinna hockeymatcher och klarar övriga utmaningar. Vi ska ha en ny bar klar i arenan under hösten och vi ska attrahera publik och sponsorer att engagera sig i klubben och det är jätteviktigt som sagt att en ny skeppare på skutan får de allra bästa förutsättningarna för att lyfta LHC ett steg till!
Så nu släpper vi detta och fortsätter jobba för Cluben!