Matchens profil: Peter Lidman

– Jag var 14 år när LHC bildades, minns Peter, men reflekterade inte så mycket över det. För oss som spelade i Kenty blev det ju ingen större skillnad i praktiken, mer än att vi bytte tröjor.

Peter var en stor talang och i samband med ett generationsskifte i slutet av 1970-talet fick han chansen i LHC:s a-lag redan som 16-åring.

– Samma år blev jag uttagen till juniorlandslaget och fick åka till Vitryssland och spela en turnering som förberedelse inför JVM, berättar Peter. På den tiden var vi inte så många från Linköping som blev uttagna i olika landslag så det var ganska stort att bli uttagen.

– Och så var det spännande att se Vitryssland. Där fanns traktorer jag aldrig sett någon annanstans, fortsätter Peter och skrockar åt minnet.

Peter spelade ofta bakom den legendariska trojkan Håkan ”Hacke” Carlsson, Mats Andersson och Peter Lindgren. Tillsammans med bland andra Rolf ”Tafsen” Samuelsson gav femman mången motståndarlag huvudvärk.

– Vi hade en ganska bra kemi, menar Peter. De tre där framme var oförutsägbara men fruktansvärt spelskickliga. Och det var nog min styrka också. Jag var varken snabbast eller tuffast men hade bra händer och spelhuvud.

Säsongen 1980/81 spelade LHC i det som populärt kallades ”Lilla Elitserien” och där lag som Örebro, Djurgården, Hammarby med flera ingick. Örebro gjorde en storsatsning och matchade bland annat sin ”miljonkedja” med Hardy Nilsson, Krobbe Lundberg och Martin Karlsson. Det blev en tuff säsong för LHC och den unge Peter Lidman.

– Jag var helt färsk i a-laget, säger Peter. Säkert tre, fyra år yngre än näst yngsta back. I en match borta mot Örebro åkte vi med en handfull ordinarie spelare och resten juniorer. Efter ett antal mål i baken gick några av de äldre och bytte om och lät oss unga spela klart matchen. Det slutade 27–3 till Örebro och frågar du lite äldre LHC-supportrar i dag kommer de säkert fortfarande ihåg den matchen.

Den säsongen slutade med degradering till division 2, och Peter följde med moderklubben ner – trots att han etablerat sig på division 1-nivå.

–Jag kände ett ansvar och ville spela upp LHC i division 1 där vi hörde hemma, säger Peter. Men efter några säsonger kom jag in på polisskolan och flyttade upp till Stockholm. Jag provspelade med Djurgården och Leif Boork ville värva mig, men LHC krävde för stor ersättning så det blev inget. Eftersom transferfönstret var stängt fick jag träna med Södertäljes juniorer och åka ner till Linköping och spela matcher. Det var ohållbart och nästa säsong skrev jag på för Vallentuna i division 1.

Efter tre säsonger i Vallentuna, där Peter var ytterst nära att spela upp laget i Elitserien 1985, flyttade han hem till Linköping och spelade två säsonger. Säsongen 1987/88 blev Peters sista, trots att han bara var 25 år gammal.

– Den säsongen tog vi äntligen steget upp till division 1 igen och det kändes som en personlig revansch, tillstår Peter. Jag jobbade treskift och eftersom jag debuterade i seniorlaget så tidigt kändes det ändå som jag fick en lång karriär.

Efter några år där Peter aktivt höll sig borta från ishallen – ”jag kunde inte gå på en hockeymatch, det kliade så förbannat i benen” – började Peter engagera sig i ishockeyn igen när äldsta sonen Daniel började spela. Och sedan dess har han blivit kvar. I dag ingår han i J20-staben där han och bland andra Matz Kindstrand, Bengt Fernlund och Lars Gösta Larsson står för kontinuitet och tradition.

– Det handlar nog i grund och botten om att få ge någonting tillbaka. Och att få se de här unga killarna kliva in i Saab Arena och ta för sig i a-laget är jäkligt häftigt, avslutar Peter.

Några snabba frågor till matchens profil:

Vad var roligast, mål eller assist?
– Assist.

Bästa domaren du haft?
– Börje Johansson. Han som Foppa ville ge en smäll. Jag var lagkapten och blev ofta utskickad för att föra tränarens talan med domaren och Börje hade alltid glimten i ögat.

Bästa spelaren du mött?
– Glenn Johansson i Södertälje. Han var fantastiskt bra!

Favoritspelare i LHC genom tiderna?
– Uffe Söderström.

Bästa minne med LHC?
– Första året i Elitserien, det glömmer man inte bort.

Bästa lagkamraten i LHC?
– Pera Svensson. Vi umgicks också mycket på fritiden.

Favoritramsa med White Lions?
– Det är nog den enkla ”Kom igen Cluben” när sittplats hakar på.

Hur följer du LHC:s matcher i dag?
– Jag följer dem hela tiden, men eftersom a-lagsmatcherna ibland krockar med våra J20-matcher kan jag inte se alla live.

Vem i årets lag tror du blir ett utropstecken?
– Där måste jag säga Henke Törnqvist. Det ska bli mycket intressant att se honom bredvid bröderna Olimb. Och så målvakterna givetvis. När vi hade dem båda i J20 tävlade de otroligt bra på varenda träning.

Vad tippar du för resultat i matchen LHC–Leksand?
– 4–1 till LHC.