Matchens profil: Magnus Johansson
Dagen han föddes blev Magnus Johansson anmäld till BK Kentys ishockeyskola av sin pappa Rolf Ö. Johansson. Den predestinerade ishockeykarriären uppmärksammades ett par år senare, i mars 1976, när Corren fotograferade en 2,5 år gammal Magnus Johansson på Stångebrohallens is med ishockeyklubba, hjälm och halsskydd. ”Det dröjer nog inte länge förrän han dyker upp i någon kycklingkedja”, förutspådde Corren. Bara några månader efter den profetian, den 4 augusti 1976, bildades Linköpings Hockey Club.
Vad har du för minnen från LHC:s tidiga år under 1970- och 80-talen?
– Jag tittade på många matcher i Stångebrohallen, minns Magnus. Det blev alltid roliga matcher med derbykaraktär mot Nyköping. Idolerna på den tiden var Håkan ”Hacke” Carlsson, Mats Andersson och Per Svensson.
Och hur gick det med ditt eget hockeyspelande under den här tiden?
– Jag började egentligen som forward, men när jag var 10–11 år bytte jag till back. Det var min dåvarande tränare Robert Svärd som tyckte att jag skulle testa. Samtidigt såg jag upp till Pierre Ivarsson som var ett år äldre än mig och spelade back, så det bidrog till att jag tyckte det var helt okej att byta.
Uppenbarligen passade Magnus som back, för blott 16 år gammal fick han, inför säsongen 1990/91, vara med och sommarträna med a-laget.
– På den tiden fanns ingen is i Stångebrohallen på sensommaren, så vi fick åka till Vadstena och träna i början, skrattar Magnus.
Pånyttfödelse
På grund av en ackordsuppgörelse blev LHC nedflyttade till division 2 inför säsongen 1991/92. Svenska ishockeyförbundet ville statuera exempel och Linköping blev förloraren då flera andra klubbar gjort liknande uppgörelser dessförinnan utan repressalier.
– Det blev ett hårt slag för klubben, men även för mig personligen, säger Magnus. Jag hade ändå etablerat mig i division 1 och tyckte mitt spel höll för den nivån. Det var faktiskt nära att jag flyttade från Linköping, men skolan gjorde att jag blev kvar och följde med LHC ner i division 2.
Och med facit i hand blev det ett lyckokast. Jim Brithén kom in med höga ambitioner och lika höga krav, något som passade Magnus som handen i handsken.
– Vi var många unga Linköpingskillar det året, delvis på grund av den dåliga ekonomin. Men det blev en pånyttfödelse för klubben.
Och du blev rekordung lagkapten?
– Ja, i början av säsongen var Mauri Liikamaa kapten, säger Magnus. Han hade kommit från Vita Hästen och hade lång erfarenhet men även ett hett temperament. När Jim ville utse mig till kapten tyckte jag väl egentligen att jag var lite väl ung, men samtidigt var vi många unga killar i laget och jag hade ändå gjort en hel säsong i division 1. Samtidigt stod jag nog för mycket av det Jim ville införa, och ställde upp helt och hållet på den tuffa träning han bedrev.
Trots spel på ishockeyns bakgårdar hade LHC ett starkt stöd från supporterklubben White Lions, något Magnus minns med stolthet.
– Vi var nog det enda laget på den nivån som hade supportrar med oss till bortamatcherna. Många gånger överröstade White Lions hemmaklacken. Hemma i Stångebrohallen blev det ett otroligt tryck och det var fantastiskt att spela inför den hemmapubliken, intygar Magnus.
Ikonstatus och tröjan i taket
Karriären ledde Magnus till SM-guld, VM-guld, OS, NHL, KHL, NLA och – inte minst – ikonstatus i moderklubben LHC. Lördagen den 14 december 2013 gjorde Magnus sin 700:e match i LHC-tröjan, och blev därmed meste LHC-spelare genom tiderna.
– Det var nog tur att jag spelade bra den matchen, skrattar Magnus som stod för två mål och två assist, och lägger ut texten:
– Vi hade haft en rätt slarvig matchvärmning samma morgon så jag var lite irriterad på laget. Det är inte ofta jag skällt ut laget men då gjorde jag det.
Hyllningen inför den 700:e matchen var bara en försmak av vad som komma skall. Som den femte spelaren någonsin i Linköpings Hockey Club kommer Magnus Johanssons tröja pensioneras för alltid och hissas till taket i Saab Arena söndag 25 september 2016.
– Det kommer bli känslosamt, förutspår Magnus. Det blir ju på något sätt det definitiva slutet på karriären trots att det gått 1,5 år sedan jag slutade. Att bli hedrad genom att få min tröja upphissad i taket är något jag alltid kommer kunna se tillbaka på med mycket stolthet.
Några snabba frågor till matchens profil:
Vad var roligast, att göra mål eller assist?
– Mål.
Vilken är den bästa domare du haft?
– Oj, jag har haft många bra. Men jag gillar de domare som har pondus och auktoritet och verkligen leder matchen.
Vilken är den bästa spelaren du mött?
– Sidney Crosby.
Vilken är din favoritspelare i LHC genom tiderna?
– Håkan ”Hacke” Carlsson.
Vilket är ditt favoritminne med LHC?
– Oj, svårt att svara på. Spontant skulle jag säga när vi gick upp i division 1. Vi hade ett väldigt ungt lag som umgicks nästan dygnet runt, och det var viktigt för klubben att ta det steget för att kunna fortsätta resan mot Elitserien.
Vilken är den bästa lagkamrat du haft i LHC?
– Ulf Söderström. Jag hjälpte honom flytta till Linköping från Hofors trots att vi inte kände varandra då. Det första vi gjorde var att packa upp hans tv på en flyttkartong och se Sverige slå ut Rumänien i VM-kvartsfinalen 1994. Sedan dess har vi kamperat ihop och nu är vi dessutom grannar.
Vilken är din favoritramsa med White Lions?
– När hela hallen skanderar ”LHC är dom bästa, heja heja heja Cluben”.
Hur följer du LHC:s matcher nuförtiden?
– Jag har sett alla hemmamatcher på plats sen jag slutade. Jag kommer fortsätta se alla matcher, antingen på plats eller på tv.
Vem i årets LHC-lag tror du kommer överraska positivt?
– Niclas Bergfors. Han är inte så känd i Sverige men är en toppspelare i SHL. Och så tror jag att Ken Andre Olimb kommer bli en publikfavorit i Saab Arena.
Hur slutar matchen LHC–Färjestad?
– LHC vinner med 5–2.
