Gustav Forsling blev vid förra junior-VM poängbäst bland backarna. I årets JVM kom han inte riktigt upp på samma nivå poängmässigt. Men i SHL har Forslings utvecklingskurva pekat spikrakt jämfört med förra säsongen.
Han gjorde åtta poäng (3+5) i fjolårets JVM och blev då turneringens poängbästa back. Det blev även en plats i All-star laget för honom då. Men utdelningen i offensiven kom inte i lika hög utstreckning i år. Den blev tillslut tre poäng (2+1), men trots att utdelningen sjönk blev Forsling ändå delad bästa backmålskytt i mästerskapet.
– Väl ute på isen tänkte jag inte så mycket på det jag gjorde förra året. Men visst var jag mer avslappnad förra gången, eftersom jag inte var given att komma med i laget då och hade inte så mycket press på mig då. Överlag är jag ändå nöjd med min insats denna gång, eftersom jag tog mer ansvar defensivt nu, säger Gustav Forsling.
Efter förra JVM blev backlöftet handledsskadad och säsongen tog slut redan i februari för honom. Men Forsling tycker också att skadan gjorde nytta.
– Det var väldigt jobbigt mentalt, speciellt när det blev slutspel eftersom man hade sett fram emot det extremt mycket. Jag körde mycket fysträning under rehabiliteringen och byggde på mig en del muskler då. Så man får se det goda i det onda också.
Årets JVM blev Forslings sista framträdande i juniorlandslaget. Från och med nu är det A-landslaget som gäller om han ska dra på sig trekronor tröjan igen.
– Det är en lång väg dit, jag måste bli mycket bättre för att få spela där. Det gäller att bli bland de bästa backarna i SHL för att få chansen, säger Forsling.
I SHL har Forsling utvecklat både sin offensiv och defensiv. Hittills har den 19-årige backen fördubblat sin poängskörd jämfört med i fjol och även tagit större ansvar i försvarsspelet hos Linköping.
– Det har känts bra i SHL. Inledde säsongen bra, fick en svacka, men nu känns det bra igen. Skönt att göra mer poäng, eftersom jag får spela mycket i powerplay. Jag spelar även mer fysiskt nu.
Risken är dock att vi inte få se Forsling i LHC-tröjan speciellt länge till. Han draftades av Vancouver Canucks, men efter en trejd tillhör LHC-talangen nu Chicago Blackhawks.
– Jag vet inte riktigt när jag åker över. Men det känns bra att tillhöra Chicago, det är en topporganisation i NHL. Men det kändes konstigt att bli bortbytt eftersom jag inte ens har ett NHL-kontrakt. Chicago var faktiskt mitt favoritlag när jag var yngre, eftersom min farbror bor där med sin familj. Så det passar väldigt bra att tillhöra Blackhawks.
För 20 år sedan spelade Linköping i division 1. Som Linköpingsson är Gustav forsling givetvis väldigt stolt över sin moderklubb.
– Jag är väldigt stolt över LHC. Vi utvecklas mycket hela tiden. Jag tittade på många matcher i Stångebro ishall som barn, nu lirar vi i Saab arena. Det är en väldigt bra utveckling och många har jobbat hårt för att vi ska vara i SHL idag, säger han.
Gustav Forsling har spelat hockey sedan sjuårsålder. Som de flesta andra hockeyspelare lirade han fotboll i sina yngre år, men Forsling höll även på med friidrott tidigare.
– Min storebror spelar hockey, det var han som fick in mig i det hela. Från 13-års ålder var det bara hockey som gällde. När jag började i högstadiet på Kungsbergsskolan blev det mycket hockey, så de andra idrotterna fanns det ingen tid för.
Lagkänslan är något som backtalangen uppskattar extremt mycket. Han vill även tacka en gammal tränare som fick honom att bli back.
– Gemenskapen i laget är riktigt härligt. Att skjuta är riktigt roligt, det var det som lockade mig som yngre. Jag var forward tidigare, men min dåvarande tränare Rickard ”Lillis” Johansson tyckte att jag skulle bli back. Så jag har han att tacka. Fast jag ville bli målvakt i början, hade Fredrik Norrena som idol, men det blev ju inget, avslutar Gustav Forsling.