• Huvudsponsorer

Säsongskortsinnehavaren: Klas-Göran Henriksson

26 maj 2020 14:16
Säsongskortsinnehavaren

Under vinjetten "Säsongskortsinnehavaren" kommer vi under ett antal veckor framöver få möta några av de som utgör kärnan av LHC-supporter, nämligen våra säsongskortsinnehavare. Alla med lika unika som fascinerade berättelser om kärleken till ett lag, en förening. Den här veckan möter vi Klas-Göran Henriksson.


Hockeyintresset har jag haft så länge jag kan minnas och som barn spelade jag själv hockey. Jag är född och uppvuxen i Ådalen som ligger i Ångermanland och Modo som på den tiden som jag spelade hette Alfredshems IK, var klubben som jag tillhörde. Det var där och då som mitt hockeyintresse började. 1973 flyttade jag sedan till Linköping och jag började gå och kolla på hockey i slutet på 80 talet, början på 90 talet. LHC bildades år 1976 och i slutet på 80-talet, i samma veva som vi var på väg upp från division två till division ett fattade jag ett större intresse av att gå på LHC:s hockeymatcher. Supporterintresset startade med att jag gick och kollade på några slutspelsmatcher och sen efter det har det bara blivit fler. Mellan 1992 och 1996 hade jag och några bekanta ett eget företag och på den tiden sponsrade vi LHC med att ha tre fasta biljetter i gamla Stångebrohallen. Platserna var egentligen tänkt till våra kunder, men det blev mest vi i familjen som nyttjade dem.

Mitt främsta LHC minne, är första säsongen i det då nybyggda Cloetta Center. Detta var lockoutsäsongen 2004/2005. Den säsongen var helt outstanding. Det spel vi fick se både från LHC och från hela ligan var av väldigt hög kvalitét. Spelarna var i toppklass, det var helt enkelt magiskt att beskåda. Vi visste redan då att det här var något som vi aldrig kommer få uppleva igen. Trots att jag både hoppas och tror att vi går mot bättre tider då det kommer till spelets kvalitét, syftar då främst på herrarna, så kommer det inte komma upp till den nivå som var säsongen 2004/2005 enligt mig. Att jag fick uppleva den säsongen live det är ett fantastiskt minne.

Jag har vid några tillfällen varit och sett damerna spela också. Det var främst säsongen då vi vann vårat senaste SM-guld som jag var och kollade på en del matcher. De senaste åren har jag varit lite sämre på att följa damerna och det är på grund utav tidsskäl, jag har inte kunnat prioriterat det, vilket är tråkigt. Men när tiden räcker till och nu när säsongskortet också innefattar att kunna gå och kolla på damerna, kommer det med säkerhet att bli fler dammatcher i vinter.

Mina favoritspelare genom åren har varit Norrena, Musse Håkansson och nu på senare tid Sebastian Karlsson. Dessa är favoriter utifrån synpunkten att de alla är riktiga lagspelare. Jag personligen uppskattar och fastnar oftast för spelare som bidrar till laget. Spelare med individuellt skickliga kvaliteter kan absolut vara kul att kolla på och dem behövs också i ett lag, men för min del tycker jag bäst om spelare som sätter laget främst.

Jag tror att jag har haft säsongskort i 26 år nu, om jag har räknat rätt. Jag skaffade mitt första säsongskort några år innan vi gick upp i elitserien, vilket är 21 år sedan. Jag minns att det var första året som vi gick till kvalserien, vi spelade mot Leksand i Stångebrohallen. Kön för att komma in i hallen sträckte sig hela vägen ner till Ljunkan. Jag kommer ihåg att jag hade stått i den där långa kön och när jag väl kom fram så sa dem i kassan att det var fullt. Det var där och då jag bestämde mig att jag nästa säsong skulle köpa säsongskort.

Anledningen till att jag så länge har haft säsongskort och att jag fortsätter att teckna år efter år, är främst bekvämligheten av att ha en egen fast plats. Vi är flera stycken som har säsongskort bredvid varandra och har haft det i väldigt många år. I och med det har vi också träffats ofta och det har resulterat i att vi har blivit goda vänner. När det är lördagsmatcher blir det ofta att vi träffas för att äta, ta en öl och surrar innan matchen. En annan fördel med att ha säsongskort är att när laget går till slutspel, slipper jag oroa mig över att det inte ska finnas några biljetter. När jag numera är pensionär har jag dessutom pensionärsrabatt. Däremot är det inte av den ekonomiska aspekten som jag väljer att teckna säsongskort. Det är klart att det ibland säljs ut biljetter i sista minuten för att fylla arenan, men jag väljer att köpa säsongskort för att det är så extremt bekvämt och tryggt att alltid ha sin bestämda plats.

Min relation till Cluben måste jag säga är lite komplicerad. Jag lider när det inte går bra, det kan vara väldigt jobbigt. Men å andra sidan gläds jag något otroligt när det går bra. Jag har också haft ett barnbarn som har varit aktiv och spelat i LHC. Han spelade på högstadiet men slutade när det blev intagning till hockeygym och valde istället att sats på skolan. Därav har de blivit mycket hockey genom åren och jag har fått en nära relation till Cluben. LHC och Cluben betyder en hel del för mig, det gör den.

Lika viktigt är det för orten Linköping och kommunen att vi har bra idrottsaktiviteter i stan. När jag flyttade hit i mitten på 70 talet, visste jag inte ens var Linköping låg. Det var en av Sveriges sämsta idrottsstäder och förutom handboll fanns det egentligen ingenting. Så LHC`s avancemang har fått som följd att det har dragit med sig en massa andra idrotter. Både damhockey, damfotboll och ungdomshockey har gått framåt. Fotbollen, även på herrsidan samt innebandyn har blivit bättre. Innebandyn gick till och med till Sverige toppen, så det har blivit mycket, mycket bättre och det har Linköping som kommun stor glädje av.

Mina känslor för LHC är starka. Jag står inte i klacken och härjar men det är ganska ansträngt ändå, det måste jag säga. Mina känslor är ganska nära, det är glädjeyttringar när det går bra och när det går mindre bra blir jag berörd. Det är inget som går obemärkt förbi utan jag är väldigt engagerad. Jag är medlem i Cluben och har varit det i många herrans år. Faktum är att jag har varit på alla årsmöten, så jag är väldigt engagerad och intresserad utav det sportsliga men även hur det går med ekonomin och klubben i övrigt.

Jag vet inte riktigt om mitt intresse för hockeyn har förändrar eller påverkat mitt liv. Det är klart att mitt intresse har smittat av sig på min familj och mina bekanta. Det var på sätt och vis jag som lockade in barnbarnet i hockeyn. Jag tror att han var mellan två och tre år när jag tog med honom på match för första gången, det var under lockoutsäsongen 04/05. Han blev präglad direkt och han gick verkligen in för hockey han också. Att mitt barnbarn spelade hockey och att vi därigenom hade ett så starkt gemensamt intresse, har givetvis bidragit till att jag blev extra engagerad.

Min favoritplats i arenan är där jag sitter nu, övre sektion mitt emot mittlinjen på tredje raden. Det är den överlägset bästa platsen i arenan enligt mig. Jag har haft den här platsen väldigt, väldigt länge, så den släpper jag helst inte. Det var lite på mitt initiativ som LHC införde pensionärsrabatt. Tanken var då först att alla pensionärer skulle få sina platser vid familjeläktaren, men då sa jag för fan Anders vi har haft säsongskort i 20 år, vi vill inte byta platser. Så vi fick sitta kvar och nu är det infört att om man har haft säsongskort i mer än fem år när man blir pensionär, så får man sin pensionärsrabatt och möjlighet att sitta kvar på sin vanliga plats. Det sitter även mycket yngre människor runt om där jag sitter och det tycker jag är väldigt positivt. När man kommer upp i åren och blir lite äldre som jag, är det viktigt att få umgås lite med yngre människor också. Det mår jag och mina äldre vänner bra av, man kan inte bara umgås med gamlingar. Jag har provat att sitta på den längre sektionen under exempelvis träningsmatcher eller CHL och visst kan det vara kul att komma lite närmare isen. Däremot håller jag fast vid att min plats har det bästa läget i arenan. Jag är extremt nöjd med att sitta på den högre sektionen för jag har en så himla bra överblick över spelet. Om pucken går in ser jag det på ett annat sätt än om jag sitter längre ner och jag behöver inte kolla reprisbilderna på jumbotronen. Det är helt perfekt.

Överblicken av spelet är absolut en viktig aspekt i valet av plats och sedan är det vilka människor jag sitter tillsammans med som är väldigt viktigt för mig. Vi som sitter där jag sitter nu, har haft säsongskort ända sedan tiden i Stångebrohallen. När Cloetta, nu Saab, byggdes flyttade vi bara över våra platser dit. Vi valde att fortsätta att sitta bredvid varandra så vi har blivit ett väldigt tight gäng och umgås nu även i andra sammanhang. Vi släpper inte gärna våra platser och vi håller helst ihop.

Inför den kommande säsongen hoppas jag att vi iallafall går till slutspel. Bert lovade mig personligen inför förra säsongen att vi skulle gå till slutspel och det var ju nära. Däremot känns förlusterna lite lättare just förra säsongen, för att det på grund av COVID-19 ändå inte blev något slutspel. 2020/2021 måste det minst bli kvartsfinal och det borde det kunna bli med tanke på värvningarna och lagbygget, det ser spännande ut. Sedan hoppas jag att damerna också går till final och att dem tvålar dit Luleå.

Jag rekommenderar andra till att gå och kolla på hockey, jag har skrivit många insändare om det. Både om du går och tittar ibland och framförallt om du går ofta, så bör man ha säsongskort. Nu med dagens teknik kan man smidigt via biljettsystemet skicka biljetter till någon annan via mail, om det skulle vara så att man inte har möjlighet att gå på någon match. På så sätt kan man enkelt ge bort eller sälja en biljett utan att slippa låna ut sitt fysiska kort. Sedan om man gör som jag och är lite på tårna när säsongskorten släpps, kan man köpa till rabatterat pris. På så sätt blir det inte så fasligt dyrt och du får förutom tillgång till alla hemmamatcher också inträde till damernas matcher, så är du som jag en riktig hockeygalning så lönar det sig att teckna ett säsongskort.

Med allt det sagt, så rekommenderar jag er alla som inte har köpt säsongskort för kommande säsong, att göra det. Jag brukar lura med grannar och bekanta, då man i och med abonnemanget vid några tillfällen under säsongen får några gratisbiljetter. Faktum är att jag genom åren har lyckats bjuda med ganska många. Detta har i många fall resulterat i att dem har fått mersmak för hockey och senare gått på några matcher på eget initiativ. Detta även när det kommer till att kolla på damerna. De flesta som jag har tagit med har efter dem kollat på matchen varit överens om att det varit roligt och trevligt att gå på hockey. Jag brukar också säga att mina bekanta ska gå och titta på damerna, damer får inte lika mycket publik varken i fotboll eller hockey, så därav tycker jag det stödet är viktigt. Man pratar i massmedia och i samhället hela tiden att vi borde lyfta fram tjejerna och då säger jag att vi måste gå och titta också. Vi måste stödja damerna. Man kan inte bara prata om det utan man måste också visa det i handling. Det är samma sak när jag har frågat några bekanta om dem ska följa med och kolla på hockey och dem svara, nä jag går när det blir slutspel och final. Men vafan du måste gå nu, det är nu du måste gå och stödja Cluben så att dem går till final. Vi kan inte tro att laget går långt om alla struntar i att gå och kolla i början och det är samma sak för damerna. Ska det gå bra måste publiken stötta och bidra ekonomiskt så att vi kan få ihop ett bra lag. Det är jätteviktigt att få folk att förstå att om det ska bli något SM-guld så måste vi vara med från början. Man kan inte bara komma och ta russinen från kakan i Mars/April när det vankas final.