Säsongen tog slut för hans Chicago Blackhawks för ganska exakt en månad sedan. Ett par utlandsresor och semester med familjen senare har han landat in i Linköping sedan en vecka tillbaka och påbörjat förberedelserna för en ny säsong.
– Det är väldigt skönt att vara hemma och få träffa familj och kompisar. Man har ju hela livet här, så det känns skönt. Linköping kommer alltid att vara hemma för mig, oavsett vart jag bor. Det är här som man är uppvuxen och där allt började, säger Gustav Forsling.
Hur har det varit att komma ner till Saab Arena och Stångebro Ishall?
– Det är väldigt kul, jag känner väldigt många i laget. Det är kul att träffa gamla lagkompisar och även gamla tränare och materialare som man har haft.
Hur följer du LHC idag?
– Jag kanske inte ser varje match för det blir lite tufft med tidsskillnaden, men jag har koll och försöker se så många jag kan. Jag och Calle (Dahlström, red.anm) har sett några ihop.
Historien om lagkamraterna Gustav Forsling och Carl Dahlström är ganska fascinerade men framförallt rolig ur en LHC-supporters perspektiv. Deras vägar korsades för första gången säsongen 2012/2013 när de spelade tillsammans i såväl J18 som J20. De följdes åt hela vägen till SHL-spel under säsongerna 2014/2015 och 2015/2016 för att sedan flytta över till USA och spel i Chicagos organisation.
– Det är lite märkligt faktiskt att det blev så. Jag tillhörde Vancouver och han Chicago när vi spelade ihop i juniorlaget i LHC så det var inget man trodde. Det har varit väldigt skönt att ha honom där och vi är väldigt goda vänner utanför isen.
Säsongen som gick blev Gustavs hittills starkaste säsong sett till antalet matcher i NHL. Efter en segdragen skada under säsongens två första månader och en snabbare vända i AHL blev han bofast som en av sju backar i Blackhawks omklädningsrum. Det blev totalt 43 matcher men framförallt känner han själv att han tog ett stort steg mot att bli ordinarie i NHL.
– Ja, det tycker jag. Framförallt så känner jag mig tryggare i spelet och jag vet vad jag måste göra varje match för att hålla mig på en hög nivå. Jag har tagit bra steg i min utveckling under den här säsongen.
Hur stor skillnad är det i spelet?
– Det är väldigt stor skillnad i spelet på isen, det blir ett helt annat spel. Du måste ta snabbare beslut och man kan inte alltid hitta en passning för att hitta ur zon, utan du måste chippa ut den. Det är lite annorlunda tänk jämfört med hur vi är utbildade i Sverige, där man hela tiden ska spela sig ur zon och hitta bladet.
Under säsongen som gick har nio spelare, Gustav inkluderat, med bakgrund i LHC spelat i NHL. Fem av dessa (Jakob Forsbacka Karlsson, Carl Dahlström, Jakub Vrana, Marcus Högberg, Gabriel Carlsson) har Gustav haft som lagkamrater på olika nivåer inom LHC:s juniororganisation och han berättar att de håller kontakten med varandra.
– Man har lite kontakt naturligtvis men det blir mest om man möter varandra, då snackar man litegrann. Man har ju inte jättemycket tid att ses, för man spelar match och sen ska man vidare till nästa.
Hur coolt är det att ni är så många från LHC som spelar där borta?
– Det är väldigt coolt och ett bra kvitto för LHC att man har gjort något bra på ungdoms- och juniorsidan. Jag tycker att man ska fortsätta på den filosofin för den har varit framgångsrik. Sen är det ju inte bara i nordamerika vi har många spelare, utan även i Europa är det många som har varit i LHC.
I skrivande stund är han inne på sluttampen på det treåriga rookiekontrakt som han skrev 2016. Rättigheter till honom tillhör fortfarande Chicago och det är ser ut att bli fortsatt spel i USA:s tredje största stad.
– Det är inte helt hundra än, men det ser ut att bli Chicago. Det är lite förhandlingar som pågår, men jag är inte så insatt, jag låter agenten sköta det där så kan jag fokusera på att träna.
Han är alltjämt i början på sin NHL-karriär och hoppas naturligtvis på många år i Nordamerika. Men i framtiden, då vill han komma till hemstaden och representera sin moderklubb.
– Absolut, det tänker jag och det är något som jag vill göra. Att få spela här igen under min karriär vore riktigt kul och LHC kommer alltid att vara ett alternativ.
