Hockey har varit ett stort intresse hos mig i många, många år men jag skulle säga att det kom igång på riktigt i samma veva som LHC gick upp i Elitserien. Jag följde hockey redan innan men av nån jävligt konstig anledning höll jag på Björklöven under den tiden. Intresset för sporten har funnits där länge men sedan Cluben avancerade upp i högsta serien har jag varit en fastbiten LHC supporter och jag missar inte många matcher.
Hockeyn och LHC har gett mig så många fantastiska minnen att det faktiskt är svårt att peka ut något minne som jag uppskattar sådär lite extra mycket. Det är klart att det alltid är extra kul när det går bra för laget som man brinner så mycket för, så därav är de två år som LHC lyckats gå till final två favoritminnen. Ett annat fantastiskt minne är från lockoutsäsongen, det var en upplevelse att få se så många skickliga hockeyspelare på nära håll.
Trots att hockeyn ger många fantastiska minnen så går det inte att undkomma att det även tillkommer minnen som svider lite extra eller som gör en rent av förbannad. Evighetsmatchen hemma mot Skellefteå när Koskenkorva gjorde det avgörande målet efter två minuter och en sekund in i den sjätte perioden. Det är ett jobbigt minne, faktum är att jag inte ens kan köpa drycken med samma namn längre.
Precis som många fantastiska minnen har det även funnits många härliga spelare genom åren, en självklar favorit för min del är Fredrik Emvall. På matcherna bär jag Emvalls tröja, han är min favoritspelare utan tvekan. Anledningen till att jag har ett så gott öga för Emvall är för att han var en bra spelare och en riktig kämpe. Han spelade även i landslaget och utöver det så är han en fantastisk person. Sebbe Karlsson är en kille med samma egenskaper och han är också en favorit hos mig. Det finns många fler spelare utöver dem som gjort goda avtryck hos mig, men det är de två jag tänker på i första hand.
Jag är inte helt säker på hur många år jag har haft säsongskort hos LHC, åren går så fort när man har roligt, men nog är jag uppe i tio-tolv år nu tror jag. Anledningen till att jag tecknar säsongskort år efter år är för att det är så otroligt smidigt, det är bara att åka dit och sätta sig. Det är skönt att ha sin egen plats, sedan blir det betydligt billigare också när jag ändå vill gå på så pass många matcher som jag brukar göra.
Jag och min fru bor i Kisa men vi åker in till alla matcher. Förut när jag jobbade tog jag ledigt de eftermiddagar som krockade med LHC:s matcher, bara för att kunna åka in till stan och kolla på hockey. Min relation till Cluben skulle nästan gå att beskriva som ett äktenskap eller iallafall som en jättebra sambo. Cluben och LHC ligger mig varmt om hjärtat och när jag tänker på LHC får jag så kallad ståpäls. Mina känslor för LHC är djupa och det känns helt suveränt, jag är glad över att få känna en sådan stark passion för något.
Jag skulle inte säga att livet direkt har förändrats på grund av mitt brinnande hockeyintresse, men jag har blivit en hockeygalning och det har smittat av sig till barn och barnbarn.
Min favoritplats i arenan är där jag och min fru sitter just nu och där har vi också suttit i många år. Vi har våra platser precis där spelarna äntrar isen. Det är en favorit för att man kommer så nära spelarna och dessutom så får man möjligheten att ge domarna en känga då och då. Det är också roligt då man sitter på samma plats under en längre tid, för då lär man per automatik känna människorna som sitter runt om kring och det blir som en härlig samvaro. Sedan har vi ståplats mitt emot, där vi också har många vänner, då blir det mycket mycket fart och fläkt. Det är mycket som händer runt där vi sitter och det tycker jag är väldigt roligt.
Inför kommande säsong hoppas jag på att vi ska ta oss till slutspel. Det var lite snopet i år men det är som det är. Det är bara att bita ihop och komma igen och vi håller fanan högt. Nästa säsong kommer att bli bra, det både hoppas och tror jag.
Innan jag tackar för mig vill jag absolut rekommendera andra till att göra som mig och teckna ett säsongskort. Jag tjatar på alla jag känner att dem ska köpa säsongskort, ibland funkar det och ibland funkar det mindre bra. Men jag har försökt att ta med några som inte ser hockeymatcher live så ofta och ibland blir dem faktiskt mer bitna av att se hockey på plats i arenan. Jag har en dotter och ett barnbarn som köper säsongskort på ståplats i år. Det yngre barnbarnet är lite för ung än så länge, men han får följa med på de lite lugnare matcherna till att börja med. Det är fantastiskt kul att se hur intresset går vidare till de yngre generationerna, det är självklart att jag vill att mina barn och barnbarn ska få vara med och dela den glädje och passion som jag gör för sporten ishockey.
